kristinahovander

Det blev sent igår igen och jag var trött när jag kom hem så det hanns inte med nåt skrivande då. Men nu kommer det istället. Jag var alltså hos kiropraktorn igår och fick min dom. Jag är sned och har förmodligen varit det länge och dessutom har jag låsningar i både bäckenregionen och nacken. Besvärliga låsningar som inte riktigt ville släppa trots att han verkligen försökte.

Det kommer att bli fler besök där men inte förrän lite senare. Kiropraktorn ska nämligen bli pappa och vara ledig några veckor. Men han satte upp en tid i slutet av september och sa att det troligen blir minst tre gånger i snabb följd då. Och dessutom skulle jag få övningar att göra efter det andra besöket.

Den här gången gjorde han bara ett försök att underlätta lite för mig och han förbjöd mig inte ens att rida. Efter besöket där åkte jag bort till min gamla arbetsplats ocjh fikade med de före detta arbetskamraterna. Och jag måste säga att jag är rätt glad att jag inte är kvar där. Inte för att jag inte saknar dem ibland men jag saknar inte stressen och arbetsmiljön.

Efter fikan körde jag ut till Ankarlöv, släppte in hingsten så att han skulle hinna äta innan han skulle iväg på kvällen. Ben blev lite sur när jag tog in Klicken och inte honom. Men han kom snällt fram till grinden när jag sedan kom ut till honom. Fast dagen var en "sån" dag. Han var verkligen rädd för allt, till och med sin egen skugga. Tyvärr resulterade det i att jag råkade rycka honom i munnen när han fick mig ur balans genom att ta ett skutt två meter rakt åt sidan. Han är förvånansvärt smidig för att vara så stor. I alla fall när han blir rädd.

Därför ägnades träningen denna dag åt att gå förbi skuggor, katter, shetlandsponny och så avslutade vi med ett antal gånger ut och in ur paddocken på olika sätt och till slit gick han avslappnat både ut och in. Då avslutade jag så att det blev en positiv avslutning på träningen.