kristinahovander

Idag har jag gått en och en halv mil - minst - och bara för att det var kul. Ja jag vet att jag är knäpp men det där med träning är som en drog, man blir beroende. Och det är allt ett mycket bättre beroende än att vara nikotin- eller alkoholberoende. Jag säger minst en och en halv mil för att jag inte riktigt vet. Idag var det både Marika och Tuna och Angelika och Capella som var med och vi mätte alla tre rundan.

När vi kom tillbaks sa Marikas telefon drygt 18 km, Angelikas sa nästan 15 och min ville ha det till 16,28 km. Därför säger jag att jag har gått en och en halv mil så hamnar jag nånstans i mitten. Det blev i alla falll en bra runda med både kossor, får och getter, samt en massa bilar och andra fordon. Bra miljöträning alltså. Sen blev det hem och få i lite mat innan jag tog moppen till Ankarlöv.

Ben kom till mig i hagen idag också och innan dess hade han gjort av sig båda behoven så vi slapp det inne. Borstade, sadlade (idag var det dags att spänna ut magen allt vad man kan så jag fick slita hårt för att spänna) och gick ut i paddocken. Efter de vanliga varven i linan satt jag upp och sedan blev det lite volter, åttvolter och några varv på fyrkantspåret med diagonaler.

Sedan var det dags för det jobbiga, vi skulle gå längs vägen ner förbi dungen och tillbaka. Det var dagens mål. Ut från paddocken gick hyfsat men sen var det stopp. Asfalt plötsligt jättefarligt men efter ett tag gick det bra. Sen kom vi ut i solen och då kom den bakom oss vilket gjorde att det dök upp en himla farlig skugga framför oss - som rörde sig när vi gick. Jättefarlig så man,måste blåsa upp sig och bli riktigt stor.

Sedan skulle vi förbi en hästätande häck, en trädgårdsväderkvarn med huggtänder, en grind som säkert skulle anfalla. Bilarna som passerade brydde han sig dock inte ett dugg om och det var ju bra. Men sen skulle vi in i skuggan av dungen och skuggor är ju som sagt jättefarliga så då blev det stopp igen. Men det gick bra och när han sedan gick framåt avslappnat vände vi och gick hem igen. Idag blev det 2.89 km på 36 minuter, det mesta i paddocken. Det tar sig.

Och när vi var nästan hemma mötte vi grannen Gaby och hennes hund. Hon erbjöd sig att cykla med någon dag och visa några slingor i skogen som man kan rida. Men jag kom att tänka på att än så länge går det inte forrtare än att hon faktiskt kan gå med. Vi kan helt enkelt rida med på hennes hundpromenad, så kan den store mannen få lite draghjälp också. Får prata med henne om det nästa gång. Nu sova för imorgon blir det hela dagen hos bästa Tina i Båstad. Kan bli rätt skönt för kroppen att vila lite.