kristinahovander

Idag blev det mycket motion för mig. Först en ridtur i Ankarlöv som slutade med en kort skritt längs vägen. Det ska vi göra fler gånger jag och Ben. Förresten, Det var rätt kul att när jag kom körande på moppen förbi Bens hage stod han långt ut ihagen och betade. Jag körde bort och parkerade, bytte till ridstövlar och gick för att hämta honom, När jag kom fram till hagen stod han vid grinden. Tror minsanna att killen tycker att det är rätt kul att jag kommer.

Fast han försökte ändå driva med mig när jag skulle tränsa. Och med tanke på hur stor han är blir det rätt besvärligt att få på ett träns om han bestämmer sig för att dra upp huvudet när man försöker. Då flyger jag som en vante. Men enligt Elisabeth har han gjort så förr och det rättar säkert till sig så småningom. Kommer ihåg att Chamaro hade en sådan period också.

Efter några varv på lina satt jag upp och började skritta. Skrittade ganska länge idag och sedan blev det några varv i trav också. Just nu handlar det inte alls om att få honom att gå snyggt eller nåt. Det viktigaste är att han tänker framåt och då får han hellre gå i öppen form. Han blir starkare och starkare och han går faktiskt fram bättre nu, jag har inte behövt ens lägga till spöt de senaste gångerna.

När vi var färdiga frågade jag om jag fick skritta av honom längs vägen och fick svaret att visst gör du ett försök. Och det gick riktigt bra, lite små diskussioner förstås men det är inget annat att vänta. Vindmöllan i grannens trädgård till exempel var lite otäck och så ville han själv bestämma när vi skulle vända. Men han gick förbi utan några större protester och jag fick bestämma vändpunkt så jag tyckte det gick jättebra.

Hem och senare var det dags för Tuna att prova sina nya skor. Och när Marika säger prova menar hon verkligen prova. Det blev en tur på cirka nio km på asfalt, grusväg, skogsstig och kärr, med mig gående bredvid. Det sistnämnda gick inte så bra, sankmark drar av bootsen från hovarna och det är inte helt lätt att sätta fast dom igen ute i skogen. Men det gick och efter det aktade vi oss från blöta marker. Sista biten längs asfalten hem till stallet fick hon gå helt barfota och det gick faktiskt även det ver förväntan. Kan även meddela att det inte är tillrådligt att gå nio km i Foppatofflor. Det ger ont i fötterna och skoskav som resultat.

Nu är snart Marika och Tuna igång igen och då kan de komma ut till Ankarlöv och rida ut med mig och Big Ben, ska bli riktigt roligt.