kristinahovander

Jusr nu är jag lite irriterad på min dator som inte vill riktigt som jag. Men jag ska i alla fall försöka få ihop det här blogginlägget innan jag ska gå ner till Tuna för att titta på när hon ska prova ut boots.

Igår var jag så trött när jag kom hem att jag bara inte orkade. Var hemma klockan halv elva och då hade jag dessutom slarvat med maten hela dagen så mitt blodsocker var förmodligen riktigt lågt. Därför var jag tvungen att göra lite mat till mig och när jag ätit den sa det bara pang i huvudet och så somnade jag i soffan från både blogg och Facebook. Men så är det när man inte tänker sig för innan man åker hemifrån. Jag visste ju att det skulle bli många timmar och ändå tog jag inget med att äta, att man aldrig lär sig.

Jaja, det blev en lite längre runda än planerat i Esborrarp igår vilket var en bidragande orsak till att jag var så sent hemma. Anledningen till detta var att några ungdomar slagit upp ett hästätande tält i en skogskant. Dessutom bakom en vägkrök vilket ju naturligtvis gjorde att hästarna var än mer övertygade om att det skulle äta upp dem. Hade det inte kommit en snäll man med en hund och hjälpt oss förbi vet jag inte om vi kanske stått där ännu.

Så för att undvika att behöva gå förbi detta hemska ytterligare en gång fick Maria tänka om rundan och då blev den lite längre. Men det blev en skön runda i skogen med en fantastisk galopp på en mjuk gräsväg mitt i skogen. Den tog vi för säkerhets skull tre gånger :). Dessutom klättrade vi lite och så kom vi då till kvällens andra fara: hästätande unga kor, ja det var ungtjurar också men de såg i mina ögon inte särskilt farliga ut, mest nyfikna. Men de kom springande mot staketet vilket fick Rulle att bli helt övertygad om att de tänkte kasta sig över honom allihop.

Jane däremot tyckte väl att de kunde uppföra sig lite mer sansat men hon gick i alla fall förbi och då vågade till slut Rulle också göra det. Efter den pärsen var Rulle lite på sin vakt när vi närmade oss en gård som vi skulle gå igenom, kanske kom han ihåg att där brukar finnas ett gäng ouppfostrade ankor också. Därför gick Jane och jag först en bit och det var nog bra för när vi kom på andra sidan gården kom minsann kossorna springande igen i samma hage.

Totalt blev det cirka 15 kilometer i genomsnittstempo 5 km/h vilket gjorde att det tog tre timmar. Och efter ett tag glömde jag faktiskt bort att jag satt i galoppsadel. Men jag tyckte det var lite otäckt i början, man har verkligen inte mycket hjälp av den. Det känns mest som att sitta på en liten skinnbit med stigbyglar och stigbyglarna vågar man absolut inte trampa för mycket i. Känns som att den skulle slå runt om man är det minsta snett på det. Nu hoppas jag bara att det går att använda gelpadden på galoppsadeln för jag hade rätt ont i rumpan igår och då hade jag bara suttit i den i tre timmar. Det kommer att bli betydligt fler på lördag.