kristinahovander

Idag var vi ett gäng ur gospelkören som var i Oderljunga kyrka för att sjunga i mässan där. Anledningen till detta va att församlingen just nu har besök av några stycken från en vänförsamling i Tanzania. Vi sjöng för dem förra gången de var i Perstorp och tydligen tyckte de om det för de hade frågat efter oss. Det är roligt när man får veta att det uppskattas det vi gör.

Hemkommen från detta lagade vi mat Simon och jag. Resterna av kycklingen från häromdagen blev till en gryta och så kokte vi ris till. Blev både middag idag och dessutom en portion att stoppa i frysen. Efter maten bytte jag kläder för att köra iväg ut till Ankarlöv och göra ett nytt försök att få in Biggen. Det gick ju inte igår utan han dummade sig så det var lite spännande att se hur det skulle fungera idag.

När jag kom fram åkte vi först runt till alla hästarna med mat och sedan tog jag på hjälmen och tog en lina och en pisk och gick för att hämta. Och naturligtvis, han gick som ett lamm vid min sida utan minsta lilla dumhet. Sedan sa Elisabeth att eftersom han inte haltat på tre dagar kunde jag lika gärna skritta honom uppsuttet så¨jag borstade, sadlade, tränsade och gick ut i paddocken.

Inga problem att komma upp, han stod snällt. Men sen kändes det lite som att sitta på en STOR krutdurk. Nu hade han ju inte blivit varken riden eller linad på några dagar så han hade väl sparat på sig en massa energi. Han har ju dessutom blivit starkare eftersom han ridits ett tag innan han fick hovbölden. Idag blev det dock nästan bara skritt. Vi travade ett par långsidor för att Elisabeth skulle kunna se om hon kunde upptäcka någon orenhet i gången, men det verkade helt ok så vi fortsatte skritta.

Med tanke på hur lång tid jag red och hur fort det gick skulle jag uppskatta att det blev mellan två och tre kilometer idag. Till slut skrittade vi ner en bit längs vägen för att få med lite asfalt också. Och nu var vi tillbaka till att vara rädd för allt, både verkligt och inbillat. Bland annat ligger det en hög halm i stycket utanför som är väldigt farlig. Den är säkert försedd med både huggtänder och annat farligt.Och så livnär den sig troligen på väldigt stora hästar.

Men förbi kom vi och en bit till och sedan hem igen. Kraftfoder, borstning och så ut i hagen igen. Så tog jag hingsten med in. Han sover inne och så skulle han linas ett tag. För första gången skulle jag få lina honom för Elisabeth hade ont i sin nacke. Men hon stod och talade om för mig hur jag skulle göra för att få honom at tgå framåt.

Plötsligt sa hon nej jag måste visa dig för han tränger sig inåt hela tiden och det beror säkert på att du har för lite fart på honom. Men det var bara så att det var en sån dag idag för han trängde med henne också. Jag lär ,mig dock nya saker hela tiden och det är jätteroligt.