kristinahovander

Idag kollade vi Big Ben lite mer. Han har ju haltat värre och värre sedan det började i förra veckan. Idag tog vi ett tag med visitertången för att kolla om det kunde vara en hovböld. Han reagerade inte jättemycket men Elisabeth hittade en ganska djup spricka mitt fram på hoven som hon försökte rengöra. Efter ett tag bröt det ut gegga ur den och där hade vi nog problemet.

Jag gick en runda på asfaltvägen med honom för att han skulle trampa ur det mesta och sedan fick han stå inne över natten för att spånet kanske skulle dra ut en del också. Han haltade faktiskt mindre redan under den promenaden så en del av spänningen hade nog släppt. Nu ska Elisabeth ta kontakt med sin hovslagare så att hon kan försöka komma åt bölden och samtidigt verka honom, för det behövs.

Men dagen började med ett besök hos Tuna för att kolla hennes sår och ben. Svullnaden såg bättre ut idag och likaså såren. Så Marika smorde in dem och sedan släppte vi ut Tuna och Legende i deras hagar. Sedan mockade vi varsin box och städade undan lite i stallet. Samtalsämnet för dagen var återigen bilder och positivt tänkande. Viktigt och svårt.

Idag drog nog dessutom moppens batteri sin sista suck. Simon fick hjälpa mig att kicka igång den innan jag skulle köra och sedan fick jag ha hjälp att få igång den igen efter att jag tankat. Den här gången hjälpte det inte heller att jag hade kört ut till Ankarlöv och bara haft den stående där ett par timmar. Den gick inte att starta när jag skulle hem så Elisabeth fick fram med panikstartaren som hon brukar använda till sin bli på vintern.

Nu får jag ta loss batteriet och ta upp det och ladda så att det alltid är fulladdat när jag ska köra så får vi hoppas att det kan gå så ett tag. För just nu har jag inte råd med nåt nytt batteri. Och den jäkla moppen är så underligt konstruerad att det är omöjligt att kicka igång den själv. Det är för långt avstånd mellan gashandtaget och kicken så det går inte att få kraft tillräckligt för att få den att gå runt. I alla fall kan inte jag.

Det innebar att när den stannade för mig i korsningen ut på vägen mellan Klippan och Perstorp blev jag tvungen att knacka på i ett hus och be om hjälp att kicka för att jag skulle kunna komma hem. Så nästa löning måste det bli ett nytt batteri. Tills dess får den kopplas på laddare så fort den står stilla mer än några minuter.