kristinahovander

Idag har jag börjat sortera ut för att lägga undan sommarkläderna. Det går helt enkelt inte att ignorera längre att det faktiskt är höst. Det var riktigt kallt i vinden idag när jag gick upp till affären så det är bara att acceptera att det inte är sommar längre. Bäst att ta fram lite varmare kläder så man inte behöver gå runt och frysa. Men tråkigt är det.

Vinden idag störde nog hästarna också för det gick inte att få med sig Big Ben från hagen idag. Jag kom nästan fram till grinden när hingsten i hagen vid sidan om började springa som en tosing och då ställde sig Biggen på bakbenen och fäktade med frambenen i luften ovanför mig. Jag lovar, man känner sig rätt liten när mer än 500 kg tung 180 cm hög häst står på bakbenen vid sidan om en och man bara har ett grimskaft att hålla i.

Eftersom jag inte skulle rida hade jag ingen hjälm med mig så jag vågade helt enkelt inte riskera att försöka få ut honom på vägen. Men jag lyckades hålla honom fast och lugna ner honom så mycket att jag fick tagit bort flätorna och av grimman igen. Så jag hoppas att han inte ser detta som en alltför stor seger, men för både min egen och hästens säkerhets skull vågade jag inte insistera på att han skulle följa med in.

Jag lyckades i alla fall se att han inte haltade alls idag när han sprang i hagen. Det får bli ett nytt försök imorgon med hjälm och en lina istället för grimskaft. Men innan dess ska jag delta i gospelkörens första framträdande för den här terminen i samband med ett besök från Tanzania. Vi ska sjunga på gudstjänst i Oderljunga kyrka. Och sedan är det övning på kvällen.

Simon och Roger har varit på Mc Donalds i Örkelljunga i eftermiddags. Roger ringde och berättade att han skulle hämta Simon klockan fyra men ville inte förklara vad som skulle hända. Simon blev lite nervös för han tycker inte om överraskningar, men jag lyckades få honom att förstå att Roger inte skulle utsätta honom för något han inte kunde klara.

En av de saker som Simon tycker riktigt illa om är att äta ute bland folk och det visste Roger. Därför tog han honom med till Donken en dag när det inte brukar vara så mycket folk. Och det gick riktigt bra, de hade ätit och pratat och efter ett par timmar kom de hem igen. Skönt att det fungerar, tycker jag för både Simon och jag behöver detta.