kristinahovander

Jaha då var mötet på kommunen avklarat och det gick bra. Det verkar som att både Simon och Roger är nöjda med arrangemangen sådana de är nu så då fortsätter vi på den vägen. De bokar tider efterhand och om det kommer något på lite snabbt så hör Roger av sig och vill Simon så vill han och annars säger han ifrån att han inte vill. Det verkar gå bra. Det har ju till och med varit så att Simon har åkt med till Biltema och dessutom till djuraffären i Tyringe med bara ett par timmars varsel.

Det är stort båda grejorna, Biltema för att det är en stor affär med mycket folk och djuraffären för att det var kort varsel. Simon tycker inte om ställen där det är mycket folk och han gör sällan eller aldrig något spontant. Jag kanske skulle förklara lite hur det ligger till. Simon fick för ungefär ett halvår sedan diagnosen Aspergers syndrom. Aspergers är en autismdiagnos som innebär bland annat att han har oerhört svårt att läsa andra människor. Och det blir svårare och svårare ju fler människor som finns runtom honom.

Det som för oss andra går helt automatiskt när det gäller kroppspråk och ansiktsuttryck är för honom nästan oöverstigliga hinder. Dessutom måste man tala klarspråk hela tiden, sarkasm och ironi är fullkomligt bortkastad på en Asperger. För den som är intresserad finns det massor att läsa eller titta på på internet och filmen "I rymden finns inga känslor" handlar om en kille som har just Aspergers om än väldigt extremt.

Även Sheldon Cooper i "The Big bang theory" är en Asperger och han är lite mindre extrem. Vi kan väl säga att vi fått många igenkännande skratt till den serien. Om man får tag på filmen "I rymden finns inga känslor" på DVD finns det en del extramaterial som jag hade större behållning av än själva filmen. Det handlar om intervjuer med "Aspergare" som är väldigt bra och informativa. För liksom i alla andra neuropsykiatriska diagnoser finns det naturligtvis grader i detta.

En del i den här diagnosen är också att man är känslig för stimuli vilket gör att Simon har svårt för såväl dofter som ljud och synintryck. Själv säger han att det inte går att särskilja vilket som är värst eftersom intrycken i allmänhet kommer samtidigt. Simon är dessutom helt öppen med detta och tycker mest att det känns skönt att diagnosen har givit honom en förklaring på varför han är som han är. Och varför han inte reagerar riktigt som andra. Den här texten skriver jag alltså med hans godkännande och han svarar hemskt gärna på frågor om detta.