kristinahovander

Jag satt och slötittade på TV medan jag skrev ett blogginlägg innan. Det som var på var programmet "Trinny och Susannah stylar om Sverige" och plötsligt hände något som fick mig att haja till. En av deltagarna i programmet, en man vid namn Peter berättade för en av programledarna (jag lär mig aldrig vem som är vem av dem) att han alltid betraktat sig själv som ful och tjock och att han hatade speglar. Det han sa och sättet han sa det på grep verkligen tag i mig. När programledaren ville att han skulle säga fem bra saker om Peter berättade han att han brukar beskriva sig själv som en värdelös, äcklig nolla.

Jag kom på mig själv med att nästan gråta för den stackars mannens skull. Hur kunde han säga så? Sedan kom jag på att jag själv gjort nästan samma sak när jag häromdagen beskrivit en bild av mig själv som Marika tagit. Jag sa visserligen att jag tyckte att jag såg ut som en lallande byfåne men det är ju egentligen nästan samma sak. Trots detta, eller kanske tack vare, blev jag så illa berörd av det Peter i programmet sa.

Detta väcker en del eftertanke. Det är kanske dags att börja tänka i lite andra banor. Men det hade varit kul att en gång få en sådan genomgång som Trinny och Susannah ger sina gäster. Av vilka former och färger man ska använda för att framhäva det som är bra och "bakhäva" det som är mindre bra.