Mångalen
Sitter här och tittar på den nästan fulla månen och undrar hur det egentligen hänger ihop. Jag har alltid påverkats av månen på så vis att jag haft svårt att sova nätterna före fullmånen. Och egentligen är det väl inte så konstigt att vi påverkas av månen. Den styr ju faktiskt tidvattnet över hela jorden och vi består ju till största delen av vatten.
Men hur är det egentligen med det fenomen man brukar kalla mångalen. Blir vi galnare, sjukare och mer olycksdrabbade när det är fullmåne. Ja, det beror lite på vem man frågar vad svaret blir på den frågan. När jag fick något av mina barn berättade barnmorskan att det inträffar fler missfall när det är fullmåne. Det sägs också att det görs en större andel misshandlar och rån just under fullmånens inverkan. Kanske är det så, kanske inte. Nu har Marika i alla fall fått för sig att mina humördippar sammanfaller med fullmånen och jag vet inte om det stämmer heller. Men jag tänker att det borde gå att ta reda på.
Eftersom jag aldrig håller koll på månen så blir det helt enkelt så att jag får vänta till nästa gång jag dyker och se om det stämmer då också. För den här gången sammanfaller det faktiskt. Och om det nu är så, vad har jag egentligen för nytta av den vetskapen? Innebär det att jag varje gång fullmånen närmar sig ska bädda ner mig och undvika att träffa folk? Blir det lättare då? Eller kanske är det tvärtom? Jag vet varken ut eller in. Det jag vet är att om detta skulle vara förbundet med månens faser blir det jäkligt svårt att undvika det.
Det gick i alla fall bra att rida idag. Ben följde snällt med in och Chicco Belle fick sitt hö när jag hämtade honom så hon störde inte heller. Det blev först ett pass i paddocken och sedan trimmade vi start och stoppknappar för hela slanten. Det är ett bra sätt att träna ledarskap och få hästen att lyssna samtidigt som det ju är väldigt viktigt att just start och stopp fungerar.