kristinahovander

Igår var vi ute på promenad igen och som vanligt startade jag dagen med en bastant frukost. Den dagen då jag vet att jag ska gå en längre sträcka är det gröt som gäller på morgonen. Det står man sig länge på och det behövs för vi har ju inga direkta matpauser under vägen. Det vi äter under tiden är som typ ett mellanmål på ett par stycken proteinbars och så dricker vi vatten. Nu under vintern går det inte så mycket vatten men lite måste man ha till mellanmålet.

Kläder får man välja efter väder. Är det kallt går jag i min termodress men om det regnar klarar jag inte det. Att ha termodress och regnkläder utanpå blir helt enkelt för varmt när man rör sig hela tiden. Det är en helt annan sak för Marika som sitter stilla på hästen. Hon mäste ha mycket varmare på sig. Jag brukar tvärtom få ta av både mössa/pannband och vantar och ibland till och med knäppa upp jackan lite.

Under gårdagens promenad försökte jag också en nygammal idé, plastpåsar runt fötterna inne i skorna för att inte bli våt. Och det fungerade alldeles utmärkt. Förra gången vi gick blev jag blöt om fötterna eftersom det var snö ute i skogen och då ökar både risken för skoskav och att man blir kall. Blöt om fötterna är inte bra på något sätt. Igår kom jag hem och var både torr och varm om fötterna och det kändes mycket bättre.

Rundan den här gången blev nästan 33 km så nu börjar vi närma oss de 36 som är målet innan den 6 april då vårt Cross Sport Event går av stapeln. Den här gången var jag på fötter och Marika i sadeln i nästan sju timmar.och jag tror faktiskt att jag hade kunnat klara tre km till även den här gången. Det som oroar mig mest inför den 6 april är att vi har en paus inlagd i mitten. Det är alltid besvärligt att komma igång igen efter en paus, jag tycker att det är lättare att bara fortsätta gå. Det blir som nån slags meditation, benen bara rör sig utan att man egentligen tänker på att de gör det.

Hemkommen ifrån de hår långa promenaderna brukar jag alltid försöka få¨till ett varmt långt bad för att inte musklerna ska stelna till allt för mycket och jag är övertygad om att det är bra för mig. Jag har nämligen oerhört få problem dagen efter. Det kan vara lite stelt direkt på morgonen men annars är det bra. Idag har jag dock haft lite ont i smalbenen men det tror jag beror på att vi blev så sena att det började bli mörkt innan vi var hemma och då frös det på så att asfalten emellanåt var riktigt hal. Att gå på hal asfalt utan att ha broddar under fötterna är att be om spänningsvärk.

Den här gången har jag också haft lite problem med vänster vrist, knä och höft efter ett olyckligt fall i den mörka skogen på vägen hem. Men detta börjar redan ge med sig. Nu hoppas jag på att den snö som faller utanför fönstret ska försvinna innan Tuna haft sina obligatoriska fyra dagars vila efter träningen. För jag tycker inte om att gå i snö. Tuna vilar lika många dagar som vi gått mil plus en dag extra. Själv brukar jag vila genom att bara promenera till affären under ett par dagar i långsam takt och sedan bygga på med ett par snabba lite kortare sträckor, fortfarande dock gående.

Har egentligen inget vetenskapligt belägg för att detta upplägg är bra men det fungerar för mig. Jag känner att jag mår bra av att göra så. Efter hemkomsten från långpromenaderna och badet blir det naturligtvis också en bastant middag och jag försöker äta bra mat även i mellantiden.