kristinahovander

Det har blivit en del träning den senaste tiden för mig. I förra veckan var jag uppe i Ljungagård hos Janet för att hälsa på och rida en runda på Tyr. Han verkar ha hämtat sig igen och är tillbaks som den vanliga Tyr och det är verkligen jätteskönt. Det var otäckt att se innan hur han på nåt sätt inte var där, ungefär som en människa som gått i väggen. Det gick inte att få nån riktig kontakt.

När vi skulle rida tyckte Janet att jag, som sagt tidigare att jag ville rida bettlöst och barbacka, kunde väl göra så den här gången. Så sagt och gjort, det blev barbackapad, visserligen med stigbyglar i men ändå, grimma och tyglar. Och det gick jättebra, förvånansvärt bra och i alla gångarter. Jag lyckades till och med hålla mig nästan i balans när Tyr plötsligt bestämde sig för att han skulle hoppa över en vattenpöl från stillastående.

En trevlig dag blev det, med mycket prat och en hel del skratt. Och en lång tur i skogen i sällskap med Janet på Nicki. Hon fick säga åt mig några gånger att sitta över åt vänster men jag tycker att det är lättare när jag rider i barbackapaden att hitta rätt än det är i sadel. Och dessutom upptäckte jag att mina tår inte somnade en enda gång. Det brukar de göra efter en kvart när jag sitter i sadel - konstigt.

Dagen efter detta var det fredag och då vilade jag. På lördagen gav jag mig ut på en långrunda på Zigge. Nästan samma runda som Marika och jag gjorde tillsammans för två veckor sedan fast baklänges och inte riktigt lika långt. När vi sedan kom tillbaks till stallet mötte vi Niklas och Leo som var på väg ut och följde med dem på en kortis också. Så 22 km blev det den dagen, ganska långsamt dock, väldigt mycket skritt. Jag tycker det är skönt att skritta runt i skogen.

Så i måndags skulle Marika ta ut Tuna på en skrittrunda och jag bestämde mig för att gå med, som vanligt. Jag tycker att det är skönt att gå och mycket roligare tillsammans, för det mesta i alla fall. I måndags fick jag kämpa för att se några ljusglimtar alls i träningsrundan. Försökte med att det är bra träning, mycket frisk luft, men det gick inte. Att gå 23 km i hällregn och snålblåst är ingen höjdare, även om man gör det i trevligt sällskap. Till slut vågade jag absolut inte stanna, jag var helt enkelt tvungen att hålla farten uppe för att hålla mig varm.

Och när jag kom hem gick jag direkt in och la mig i ett hett bad för att få upp värmen igen. Trots detta var det lite kämpigt att komma upp på tisdagsmorgonen. Måndagens tur innebär ju att jag gått en halvmara och nu har jag börjat fundera på om det är möjligt att gå en hel, alltså ett maratonlopp. Med en hastighet av cirka 5-6 km/h skulle det ta ungefär 8 timmar. Frågan är om man klarar att gå så fort så länge i sträck. Jaja vi får väl se, det lär inte bli förrän till nästa sommar i alla fall.

Det var i alla fall bra att Emma behövde hjälpa att lämna och hämta Axel på tisdagen så stelnade jag inte till. Och sedan idag gick jag till stallet för att ta in hästarna, en tur på totalt 6 km. Alldeles lagom så här två dagar efter den långa turen. Imorgon är det torsdag och då är det förmodligen vila som gäller. Lite städning här hemma bara och kanske en tur till affären men troligen inga långa turer.