kristinahovander

 Den senaste tiden har jag tillbringat några dagar hos Janet och Stefan i Ljungagård för att hjälpa till med att förbereda Vagabond för den dagen då han ska flytta till nya ägare. Jag har så att säga fungerat som barlast (heter det så) när han gått ut i skogen som handhäst efter Janet och Tyr. Min uppgift har varit att fixa honom inför turen och, efter lite rundcorallspring, lägga på honom en barbackapad och spänna fast, givetvis i omgångar och väldigt försiktigt eftersom han är ung.

Sedan var det dags att sitta upp och ta sig ut i skogen (han har haft ryttare på ryggen förut så det är inte nåt farligt). Första gången bara med Janet gående vid sidan och bara en lite bit ut bland stenar och träd så han fick annat att tänka på än att jag satt på honom. Den grejen klarade han galant, ja och jag också eftersom jag inte trillade av. Nästa gång blev det lite längre och med Janet ridande på Tyr före. Gick bra det också och det roliga är att jag egentligen inte är det minsta orolig. Jag bara vet att Bonden aldrig skulle göra något för att försöka få av mig. Om det händer så är det för att han blir rädd och jag inte är med eller nåt sådant.

Den senaste gången pressade vi honom lite extra. Då fick han inte springa av sig först utan vi spände fast padden och jag satt upp och sedan gick vi ut i skogen direkt. Och det gick bra det också. Han gick i både skritt och trav vid sidan om Tyr, visserligen skulle han tetas med "storebror" ibland men det var inte så farligt. Vi till och med tog ett par galoppsteg i en uppförsbacke och det gick också bra. Han är så underbart stabil den hästen så det är inte klokt.

Han kommer att bli en fantastisk kompanjon till den som köper honom och jag önskar så att det kunde varit jag. Dessutom tror både jag och Janet att han har precis de förutsättningar som behövs för att bli en bra distanshäst så småningom. Jaja, han ska inte flytta riktigt än så det kommer nog att bli fler ridturer med honom och Janet och Tyr. Bonden är dessutom riktigt söt, han ser ut precis som en Barbiehäst. Men camarguer är starka arbetshästar som används i boskapsskötseln i södra Frankrike så det är absolut ingen dockhäst.

Just den här camarguen har ett milt sinne och han är så söt när han verkligen lägger sig vinn om att försöka förstå vad jag vill när jag gör mina trevande försök att kommunicera med honom i rundcorallen. Eftersom jag inte är van vid det sättet att arbeta så gör jag alldeles för mycket och Vagabond tittar på mig, lägger huvudet på sned och ser ut som att han tänker: "Är du riktigt säker på det du säger nu för jag vet inte riktigt om jag förstår". Och när han tycker att det blir alldeles för många dubbla budskap tar han det säkra före det osäkra och kommer in till mig i mitten. Och jag tror säkert att jag givit honom den signalen bland alla de andra.

Jag måste helt enkelt försöka lära mig att inte göra så mycket. Prata kroppsspråk med lite mindre bokstäver om man säger så. Det blir en intressant resa minsann. Och snart ska vi kolla om "start, stopp och sväng" fungerar. Blir också roligt.