kristinahovander

Igår tog jag första steget mot att etablera ett fungerande ledarskap i den lilla flock som utgörs av Big Ben och mig själv. Och jag tyckte faktiskt att det gick rätt så bra. Med Elisabeths hjälp visserligen till att börja med men jag fick honom faktiskt för första gången att backa med huvudet sänkt och det är bra. Troligen blev han dessutom rätt så paff för att jag över huvud taget sa ifrån, för han stod helt stilla när jag borstade honom.

Nu är jag rätt övertygad om att detta bara berodde på att han blev överraskad för sedan blev det problem igen med tränsning och uppsittning. Men det blev i alla fall en reaktion och den får jag bygga vidare på. Håller också på att med hjälp av morötter lära in röstkommando "ner" för att få honom att sänka huvudet på kommando. Det kanske kan underlätta en del. Problemet är ju att när han drar upp huvudet hamnar det så högt att man inte har en chans att komma åt det.

Nu ska jag bara fortsätta på den inslagna vägen. Som Susanne sa till mig i lördags "han får inte röra en muskel om inte du vill det". Har också läst en massa om ledarskap och hästfockar för att försöka peppa mig själv. Det har fört med sig att jag i alla fall nu är klar över att det inte är elakt mot hästen jutan snarare tvärtom. Hästar söker i de flesta fall en ledare i "sin människa" och blir bara förvirrade när inte denna lver upp till de förväntningarna.