kristinahovander

Idag har jag varit ute på en riktig långpromenad tillsammans med Marika och Tuna. Jag känner att jag behöver komma igång med min träning på regelbunden bas igen och det är lättare tillsammans. Så länge det bara handlar om skrittrundor för Tuna kan jag följa med och när de börjar med lite snabbare pass får jag väl försöka få igång en cykel igen. Idag blev det i alla fall 17 km så nu har jag passerat 100 km på två ben tillsammans med dem.

Det är många som reagerar på att jag går och Marika rider och tycker att vi kunde väl dela på det så att jag fick rida ibland. Men faktum är att jag är faktiskt vuxen och kan ta detta beslut själv. Hade jag inte tyckt att det var roligt hade jag inte gjort det och det är ju faktiskt så att det är jag och Tuna som får den bästa träningen eftersom vi rör på oss. Dessutom är det så att jag inser min begränsning och faktiskt inte vill sitta på Tuna ute i trafiken. Hon är visserligen väl tränad i trafik men beroende av Marikas som ledare. Eftersom hon är så starkt själv behover hon en starkt ledare annars tar hon över själv och det brukar inte bli så bra. Och jag är helt enkelt inte en tillräckligt stark ledare för det - i alla fall inte ännu.

Sedan ska jag villigt erkänna att hade jag haft en häst att rida på hade jag säkert gjort det istället, i alla fall på de lite snabbare rundorna. Men nu när vintern kommer vete sjutton om jag inte hellre går för på det sättet håller man värmen. Det börjar bli riktigt kallt att rida om man ska längre sträckor.